Samlingsplats för professionella som leder nätverksmöten

Socionom och leg psykoterapeut Kerstin Marklund-Jönsson föddes 1954 har avlidit efter en tids sjukdom. Närmast anhöriga är hennes barn Jens och Sanna och maken Kjell och hans barn Adam och Andreas.

"Det är en sorgesång, Kerstin, att skriva din dödsruna. Du dog för tidigt och Du hade så mycket mer att ge - men sorgen är också en hyllning till livet"

 Kerstin Marklund var socionom, symboldramaterapeut, leg. psykoterapeut med  handledarkompetens i psykoterapi.

Kerstin växte upp i Skellefteå, pappa smältverksarbetare vid Rönnskärsverken och mamma hemsamarit. Att ha sina rötter i norrländsk arbetarklass var viktigt för Kerstin.

När hon skulle välja bana låg socialt arbete nära till hands. Redan under tiden på Socialskolan var hon intresserad av metodutvecklingsarbete och fick redan där möjlighet att bidra i socialt utvecklingsarbete. Umeå Universitet var då vid början av 70-talet livaktigt både politiskt och vårdideologiskt.

Kerstin har hållit sig på ”röda linjen” både ideologiskt och geografiskt sedan hon kom till Stockholm. Mellan SKP och Sossar, mellan Vårberg  och Aspudden. Ändstationerna i norra Botkyrka blev hennes arbetsplatser.

I Botkyrka där hon arbetade som familjebehandlare anslöt hon sig till den pionjärgrupp som började utveckla socialt nätverksarbete som en behandlingsmetod för människor i kris. Något helt nytt då i Sverige men som Kerstin ”fått korn på” redan under sina studier i Umeå. Kerstin blev medförfattare i böcker och skrifter om socialt nätverksarbetare. Tillsammans med bl.a. undertecknade bedrev hon ett forsknings och metodutvecklingsarbete ”nätverksarbete med multiproblemfamiljer” och formade och startade ”Krismottagningen för barns nätverk”. Båda dessa verksamheter väckte intresse bland socialarbetare och andra som arbetade med barn, ungdomar och deras familjer både i Sverige och i de nordiska grannländerna. Senare även längre bort.

 Som psykoterapeut och handledare bars hon av en kärleksfull energi. Kerstin var modig och väjde inte för det svåra och smärtsamma. Hon arbetade nära, lyssnande och litade på sin intuition. I svaren väcktes nya överaskande perspektiv. Det som hände i de konkreta mötena mellan människor var hennes kreativa källa. Lyckade interventioner och vändpunkter fick gestalt i hennes händer och blev till nya teori- och metodbegrepp i den gemensamma  "verktygslådan". Även om Kerstin gick nya vägar var hon också beredd att ta ett steg tillbaka om det inte fungerade.

 Kerstin arbetade senare på Ätstörningskliniken Embla, där hon var med och utvecklade metoder för att kunna möta de unga patienterna. Hon arbetade på flera olika nivåer, individuellt, familj och nätverk. Dessutom initierade hon skapande grupper, att utveckla sinnena och det speciella att vara kvinna. Kerstin var en i fyrklövern Nordiska Nätverksprojekt, som tillsammans skapade många nätverks- och familjeterapiutbildningar.

 Många strängar fanns på Kerstins lyra. Hennes musikaliska och poetiska ådra var stark. Redan från tidig ungdom skrev hon och framförde egna dikter och sånger.  Mycket ung blev hon publicerad i en antologi på Bonniers och hon var aktiv i en musikgrupp. När hon sjöng sin dikt om"Sinbad Sjöfararen"  gick det in i våra hjärtan.

Den levande stilförmågan genomsyrade också hennes fackliga skrivande. I hennes texter, aldrig  långrandiga och torra, möts man av färgstarka, nyskapande språkbilder och uttryck.

Kerstin gjorde allt för att leva som hon lärde.Hon skapade sammanhang kring sig där hon befann sig. Hennes bostad i Hägerstenshamnen blev ett nav i många människors relationer.Efter att länge levt som ensamstående mamma till Jens och Sanna mötte hon för 3 år sedan den stora kärleken i sitt liv. Kjell. Precis när de för ett halvår sedan skulle starta sitt nya gemensamma livsprojekt kom beskedet om att hon drabbats av cancer.

Vänner och arbetskamrater i Nordiska Nätverksprojekt

Astrid Hultkrantz-Jeppsson    Johan Klefbeck     Gunnar Forsberg